Tjugoåttonde november.

Det finns en anledning till att jag tror att det är ständig vinter i Bollnäs, där min bror bor. Det hänger ihop med att jag aldrig har varit där under sommarhalvåret. Inte mitt i vintern heller som väl är, men det är snö hyfsat länge på våren där uppe och den kommer tidigt på hösten. Begreppet julesnö fick en helt ny innebörd det året jag firade jul och nyår där. Vi tog en skogsväg på vår promenad, eftersom det skulle vara mindre snö där. Den räckte långt upp på låren på mig. 1991 var jag uppe och hälsade på i slutet av november, så kortet på brorsdottern och mig är exakt tjugofem år gammalt. Jag hade suttit på tåget mellan sex på morgonen och halv fyra på eftermiddagen för att komma dit. På kvällen var jag med hennes mor på symöte. Jag roade mig med att fästa snören i dom tjugofyra små paket jag hade haft med mig till barnets adventskalender. Jag hade alltså broderat varsin adventskalender åt syskonbarnen, och fixade varje år efter det paket till alla tre. Dessutom brukade jag sticka dom varsin tröja till deras födelsedagar. Det känns verkligen som om jag hade mer tid förr. Oklart om det har med datorns intåg att göra att tiden har krympt. Jag trodde att hösten i år var extrem, men redan för två år sedan skrev jag såhär den tjugoåttonde november: " Min att-göra-lista har 36 punkter, och den fylls på efterhand som jag kommer på nya, roliga projekt. I helgerna hinner jag i bästa fall beta av dom som återkommer varje vecka. Det är bara att hoppas att man får leva så länge och vara så pass frisk, att man hinner vara en pigg pensionär i några år." Listan är dubbelt så lång nu, så det går inte åt rätt håll direkt. Jag är hur som helst glad att det inte är jag som får barnbarn när syskonbarnen blir föräldrar. Förhoppningsvis är det ingen som förväntar sig att jag ska göra en massa sånt nu.