Jag är nästan benägen att kalla det för hemfridsbrott, när främmande människor håller på och ringer på telefon och dörrklocka. Min hemfrid stör dom definitivt. Telefonen har jag helt slutat svara i, om jag inte vet vem som ringer, men med ytterdörren tycker jag det känns värre. Även om jag har tittöga i dörren, ser jag inte så himla noga vem som står utanför. Jag har sett någon variant där man får upp en hel skärm, men så sällan som det ringer på min dörr känns det som överkurs. Nu öppnade jag alltså för någon som visade sig vara en man av utländsk härkomst. Han fick aldrig någon chans att framföra sitt ärende, för han stack fram handen och sa "Trevligt att träffas" på bruten svenska. Efter allt jag har läst på nätet om skumma typer, hade jag inga som helst planer på att släppa honom så nära. Istället drog jag igen dörren framför näsan på honom. Såhär i efterhand har jag funderat på om det kanske bara var en ny granne som ville presentera sig. Eller rentav någon av dom gamla. Det står utländska namn på flera av dörrarna, och jag vet inte hur människorna bakom namnen ser ut. Inte skulle jag känna igen mannen som ringde på heller, om jag såg honom igen. Pinsamt om han däremot känner igen mig efter det här. Var det en granne lär han ha undrat vad svenskarna är för folk, som bär sig åt så. Å andra sidan såg man ju hur det gick för Lisa Holm, som inte var tillräckligt otrevlig mot gästarbetarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar