Förtretligheter.

Jag antar att man får vara glad så länge man inte har större problem än att man kan hänga upp sig på skitsaker. Som det här med att man aldrig får tillräckligt av det man vill ha, men desto mer av sånt man helst skulle klara sig utan. Ständiga bristvaror är sex och sömn. Det förstnämnda är troligen åldersrelaterat, för när jag var yngre var det inga problem att få omkull dom män jag ville ha. Numera verkar det vara uttrycket "Om man inte får den man älskar får man älska den man får" som gäller. Personligen tror jag mer på "Om man inte får den man älskar blir det synd om den man får". Att jag inte får sova hur mycket jag vill har förstås med jobbet att göra. Man vill ju helst hinna något annat än att bara sova dom få timmar man är hemma. Slapp jag jobba mer än jag behövde för att betala hyran vore det inget problem, men på min arbetsplats som på många andra vill man hellre öka arbetsbördan för dom som redan har jobb än att anställa fler. När vi blev pålagda mertid en torsdagsnatt i månaden, tröstade någon mig med att då vet man åtminstone vilken torsdag man ska jobba. Nu kör vi övertid på torsdag, så den här månaden blir det två veckor med fem nätter. Förutom arbete är snö något jag gärna skulle vara utan. Den hade smält bort, och jag tyckte nästan det var för bra för att vara sant med barmark i februari. Det var det förstås, så i helgen kom det ny snö. Så lagom mycket så att det inte skottas, men cykelbanorna blir helt ofarbara.