Jag var länge äldst på min avdelning på jobbet på nattskiftet, men nu har en flicka (nåja…) kommit tillbaka som är ännu äldre. Det lär väl inte vara så länge, för vi som är närmare sextio än femtio funderar mest på när vi ska kunna gå i pension. Det enda ungdomarna är avundsjuka på oss för är att vi har närmare dit än vad dom har. Dom är fortfarande i den åldern när man bara ska ha sitt industrijobb ett tag. Har man ingen konkret plan för att komma därifrån, försvinner åren ganska fort. En kvinna i min ålder har ett företag vid sidan om. Hon förklarade allt om reglerna för a-kassan när man har det så. Uppenbarligen var hon lite sugen på att sluta på kära Kährs lite i förtid. En annan var bara säker på att hon inte skulle jobba till sextiofem. Jag är mest orolig att vi inte lever så länge. Så långt verkade hon inte ens ha tänkt, eftersom hon enligt egen utsago körde bil som en vilding. Hastighetsbegränsningarna finns ju för att man inte ska köra ihjäl sig själv eller andra, även om många verkar ha missat det. Vi har för övrigt flera ungdomar som röker på mitt skift. Jag trodde ingen började med det i dag, men jag hade fel. När jag var i deras ålder satt folk och rökte på arbetsplatserna. Kanske inte på en träindustri, men där jag jobbade då. Sedan har det gått via rökrum till att dom jagas ut i mörker, regn och kyla för att röka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar