Att jag är synnerligen klantig har jag väl nämnt några gånger. ”En elefant är inte så klumpig som du” var det någon som uttryckte det för många år sedan. Någon annan hävdade att jag inte kunde gå förbi en bordskant på en meters avstånd utan att slå mig. Häromdagen hade jag faktiskt tur, när jag stod utanför jobbet och pratade. Någonting ramlade på marken. Tack vare att jag stod stilla både märkte jag det och såg att det var mitt passerkort. Jag har ett speciellt fack till det på ryggsäcken, men nu hade jag tydligen stoppat det utanför. Det hade just varit snyggt att komma till jobbet på kvällen, och upptäcka att jag inte kom in. På musen till min dator finns det en knapp på sidan, som jag aldrig använder. Åtminstone inte frivilligt. Den sitter nämligen så att jag kramar till den med tummen ibland utan att det är meningen. Den var tidigare inställd på att backa en sida. Efter att ha fått skriva om ett långt blogginlägg, ändrade jag till ett mindre spännande kommando.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar