Fler kryp.

Att utforska varandras kroppar känns inte lika romantiskt som det låter, när man gör det för att söka efter fästingar. Jaktlyckan var i alla händelser god igår kväll. Jag hittade en fästing till på särbon, vilket innebär att han är uppe i tre stycken hittills denna sommar. Den första han hade släppte taget frivilligt utan åtgärd från vår sida. Han hittade dessutom en på mig igår, så nu har jag blivit biten av fästingar dubbelt så många gånger i livet. Två istället för en. Åtminstone är det den bekräftade siffran. Jag har läst nu att man inte märker av dom alls vissa gånger. Eftersom ingen har sökt av min kropp efter dom där små gynnarna, kan jag antagligen ha haft hur många gästande fästingar som helst, utan att veta om det. Den jag hade nu satt till exempel i knävecket, och där hade jag aldrig upptäckt den själv. Dels på grund av att den satt på baksidan av mig. Jag bär dessutom en del av min övervikt på benen, så just där är det svårt att se någonting alls bland valkarna. Jag har insett nu att fästingarna är så små, att dom blir svåra att skilja från alla andra prickar och märken jag har på kroppen. Den centimeterstora varelse som jag hittade på golvet hemma hos en kattägare, hade uppenbarligen sugit i sig försvarliga mängder av kattens blod, innan den släppte taget.