Badkar.

Tron jag har att man blir renare av att bada än att duscha sitter förmodligen i sedan uppväxten. Ja, i badkar då alltså. Badvattnet utomhus lär väl knappast vara speciellt rent. Jag minns inte ens om det fanns dusch i föräldrahemmet. Jag kan i alla fall inte påminna mig att jag någonsin använde den, om det fanns en. Där badade man en gång i veckan, vare sig det behövdes eller inte. Behovet att duscha varenda dag kom långt senare. När jag blev sambo i övre tonåren, installerades det dusch och toalett på övervåningen till det gamla hus vi bodde i. Att jag sedan genomdrev en tillbyggnad där det fanns plats för ett badkar, blir jag hånad för än idag. När huset jag bor i nu renoverades i början av nittiotalet, fick man välja om man ville ha badkaret kvar. Jag minns att det på mötena vi kallades till framfördes åsikter om att dom som behöll badkaret borde få betala mera för vattnet. Hur mina tankar gick för närmare trettio år sedan minns jag inte riktigt. Karet åkte i alla fall ut, och jag har inte saknat det sedan dess. Den absolut största fördelen är att duschhörnan bara tar hälften så stor plats. Det är ett litet, fyrkantigt badrum, men nu får jag in en tvättmaskin också. Allt ståhej kring att tvätta i den gemensamma tvättstugan är jag otroligt glad att slippa.