Cykelreparation.

När min förra cykel var hyfsat ny fick den för sig att demontera sig själv. Delarna lossnade från varandra, och jag fick dra ner den till cykelhandlaren, så han fick skruva ihop den igen. Jag vågade inte ens cykla dit, eftersom jag var rädd att cykeln skulle rasa ihop under mig. Den här gången verkade det åtminstone enbart vara tramporna som höll på att lossna, även om det givetvis var illa nog. I söndags lät den för varje tramptag som en riktigt gammal cykel, där kedjan går emot skyddet hela tiden. Det ljudet hördes typiskt nog inte när jag cyklade ner till verkstaden med den på måndagen. Min bror, som har jobbat som bilmekaniker, hävdar att det är samma sak med bilar. Precis när ägarna kommer in med dom så att mekanikern ska lyssna, är missljuden oftast puts väck. Killen som tog emot min cykel var för övrigt så bekant att jag utbrast: ”Känner inte jag dig?” Vi har jobbat ihop och han har bott i det här huset, men han kände inte igen mig. Han och killen som har cykelaffären har tränat mycket cykling ihop, om jag minns saken rätt, så det kanske inte var så konstigt att han jobbade där. Möjligen var det någonting tillfälligt över sommaren, för jag har inte sett honom där tidigare. Nu är i alla fall det som jag tror heter vevlagret på cykeln fastskruvat. Börjar det glappa igen får jag återkomma, så byter dom ut det helt och hållet.