Onödigheter.

Några få av årets sommardagar har varit så heta att linne har varit det enda alternativet för mig. Jag tål verkligen inte värme, och behöver få lite luft på överarmarna för att inte svimma, när det är riktigt hett. Desto oftare har det varit lite svalt, men så fort solen har tittat fram har temperaturen stigit rejält. Jag hade jacka på några av våra promenader under försommaren, men insåg snabbt att risken var betydligt större att jag skulle bli för varm än att jag skulle frysa. Nio gånger av tio har dessutom solen börjat skina när vi har kommit ut. Jag har sålunda lärt mig att lämna jackan hemma. I tisdags fick jag plötsligt för mig att den kunde behövas igen. Vädret var ostadigt, och skulle det komma en skur vill man ju gärna ha någonting att dra över huvudet. Det blev lika varmt som vanligt, och slutade med att jag fick bära jackan som på kortet nedan. Med facit i hand hade det varit både smidigare och lättare att stoppa ner endera paraply eller regnjacka i min lilla ryggsäck. Regnjackan är både tunnare och lättare än sommarjackan. Löftet till mig själv om att inte bära mig så korkat åt fler gånger, höll inte längre än till dagen därpå. Igår var det inte mer än sexton grader ute och regnet hängde i luften. Jag tog en promenad istället för att cykla, och tyckte återigen att det kändes som en bra idé med jacka. Några hundra meter hemifrån började solen gassa, så det fick bli ännu en promenad med jackan knuten runt midjan.