Framkomlighet.

Länge efter att Nybros minsta pub fick dom flesta av sina fönster sönderslagna, var dom bara lagade med tejp. När dom byttes vet jag inte, men sist jag traskade förbi var det riktigt tjusigt där. Då hade dom fått upp rutor med spegelglas utåt. Det var häftigt att se sig själv gå förbi som i en jättestor helfigursspegel. Jag kan föreställa mig att man ser ut genom fönstren men inte in. Säkert lär jag aldrig få veta. På puben går jag nästan aldrig ens i vanliga fall. Under den rådande pandemin går jag över huvud taget inte in någonstans, om det inte känns absolut nödvändigt. Under senaste cykelturen mötte jag två kvinnor med slöja och en hel hög med barn. En liten kille tänkte vitsa sig och ställa sig mitt på cykelbanan, men hans mor i det närmaste lyfte bort honom därifrån. Det verkar i alla fall inte vara mödrarnas fel, om invandrarbarnen hamnar i trubbel när dom blir större. Mammorna verkar ta barnens uppfostran på största allvar. Att ta sig fram på cykelbanorna i Nybro kan ändå vara förenat med vissa svårigheter. På vissa platser tillåter husägarna sina träd och buskar att hänga så långt ut över cykelbanan att man får väja ut bland bilarna. Ibland är det dessa bilar som står parkerade just på cykelbanan.