Sedan jag slutade jobba kan jag fundera över hur jag någonsin fick tiden att räcka till det. När jag inte tillbringar alla dessa timmar på en arbetsplats och att ta mig dit och hem därifrån, tycker jag att jag borde hinna hur mycket som helst varenda dag. Märkligt nog händer det bara någon gång varannan vecka eller så att jag får lite extra gjort. Olika projekt pågår i månader, eftersom jag sällan eller aldrig hinner ägna mig åt dom. Dom dagar jag har en tid att passa kan rentav bli så stressiga att jag knappt hinner med det som känns viktigast för mig. Jag får strunta i att kolla morgontidningen och istället bara lägga upp blogginlägg och sånt som jag vill dela på Facebook och rusa. Typiskt nog verkar det alltid vara när jag har bråttom som saker och ting strular. I förrgår skulle min salig far ha fyllt 94 om han hade levt. Jag ville lägga upp ett kort på honom på Instagram. Det var ingenting som kunde vänta, för jag ville förstås göra det på själva födelsedagen. Jag gjorde som jag brukar och skickade kortet till mig själv på Messenger, för att få in det i telefonen. På datorn syntes det, men i samma app i mobilen fanns inget foto. Att lägga upp bilder i inlägg på Facebook fungerade inte heller förrän framåt kvällen. Då fick jag veta att det var Messenger som hade legat nere.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar