Femtonde december.

 Idag fyller mitt soffbord 37 år. Mina första egna soffgrupper köpte jag begagnade, och bordet tillhörde en av dom. När jag i slutet av åttiotalet köpte en splitter ny soffgrupp så behöll jag ändå det där bordet. Tatueringen i mitten på bilden nedan fyller fem. Tanken med den var att någon skulle känna sig manad att laga mitt brustna hjärta. Så skedde ju också till slut, även om det dröjde några år. Dom två mindre tatueringarna gjorde jag en vecka senare.
Det är exakt sexton år sedan jag klippte mig på M-salongen första gången. Efter att ha gått på drop in i flera år hittade jag en salong med tidsbokning alldeles i närheten av där jag bor. När den frissan flyttade från Nybro hamnade jag på M-salongen och där har jag blivit kvar.
Medan jag jobbade på golvfabriken inföll luciafirandet där just den femtonde december flera gånger. På nittiotalet var vi inhysta i pingstkyrkan. Lokalen bidrog till stämningen, liksom det faktum att vi nattarbetare hade vår sammankomst efter arbetstidens slut. Så tidigt på morgonen var det fortfarande mörkt. Efter luciatåget serverades vi kaffe vid borden. På tjugohundratalet flyttades firandet till folkets hus. Det hölls mitt på dagen och solljuset flödade genom fönstren. Fika fick man plocka till sig själv på vägen in. Dom sista åren jag var med hade ledningen tagit till sig att vi som jobbade natt inte var upplagda för luciafirande mitt på dagen. Lucian fick vi vara utan, men informationen som hölls vid samma tillfälle styrdes upp åt oss när vi kom till jobbet på kvällen.