Öronljus.

 Mannen i mitt liv är ett stort fan av öronljus. Personligen har jag inte kommit närmare dom, än att jag har varit med honom inne i en hälsokostbutik i Kalmar och köpt ett par. Eldandet har han skött själv, vilket jag med facit i hand inser har varit förenat med livsfara. Den här gången köpte vi ljusen på nätet. Särbon tyckte att dom borde gå in genom brevinkastet, så när brevbäraren ringde på min dörr blev jag nästan full i skratt. Man hade lagt förpackningen i en låda som troligen hade rymt trettio likadana askar. Inte hade man lagt någonting stötdämpande runt den heller. Den låg bara och skramlade i den stora kartongen. Jag blev betrodd att hjälpa till med eldandet den här gången, så troligen var det mitt fel att särbon ändå brände sig. Jag är glad att vi inte eldade upp hans hår, som var otäckt nära lågan. En googling ger vid handen att behandlaren brukar visa att vax och skräp sugits upp av ljuset efter behandlingen genom att skära itu det och visa på innehållet. Men ljuset ser likadant ut om det bränts ner utan kontakt med örat. Det man ser kommer från ljuset. Enligt vetenskapen gör det ingen som helst nytta, men kan leda till en hel del skador. I Kanada är öronljusen till och med förbjudna. I Sverige kan man däremot köpa hela behandlingen på ett hälsohus här i närheten.