Jag försökte dra ner mina utgifter till ett minimum redan för nästan två år sedan, när jag slutade jobba. Den som inte arbetar skall heller inte äta står det i bibeln. Riktigt så långt drog jag det inte, men det fanns en hel del att dra in på ändå. Man ska ju ändå leva, så jag har till exempel fortsatt gå till frissan, även om det inte blir lika ofta som tidigare. Något som jag inte började ifrågasätta förrän helt nyligen var min svindyra ansiktskräm. Man vill ju gärna tro att man får vad man betalar för och jag anar att hyn blir mera krävande ju äldre man blir. Mest köpte jag annars just den krämen för att den kändes som en smekning, när jag smorde in mig med den. Till slut kunde jag ändå inte riktigt försvara för mig själv att betala flera hundra för den där lilla burken. Det stora problemet blev att klura ut vilken kräm i en annan prisklass som kunde vara åtminstone lite lik den jag hade använt. En känsla är ju inte lätt att förmedla i produktbeskrivningen och jag antar att man inte kan kliva in i någon butik och testa hudkräm. Den första jag provade var rena motsatsen till min favorit. Den var så tjock och trög att jag inte klarade av att ha den i ansiktet över huvud taget. För att slippa slänga burken använder jag krämen till fötterna(!). På andra försöket fick jag i alla fall tag i en ansiktskräm som jag nog kan lära mig att älska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar