Lördagspromenaden gick längs ett populärt promenadstråk och vi mötte många både bekanta och obekanta människor. Oftast hejar vi bara på folk i förbifarten, men igår stannade vi och pratade ett par gånger. Först med en äldre dam, som också bor här i området. Min favorit bland hennes repliker var: ”Men ni är inte gifta än?” Själv känner jag att har man aldrig varit gift tidigare, är det i senaste laget i min ålder. Å andra sidan är damen i fråga tjugo år äldre än jag, så från hennes perspektiv kanske jag inte är lika lastgammal. Nästa möte var med en tidigare arbetskamrat, som var ute och traskade med make och hund. Vi heter likadant i både för- och efternamn och jobbade på samma avdelning. För att skilja oss åt kallades hon Buss-Eva, eftersom hon tidigare hade jobbat på ett bussbolag. Undertecknad blev Paradis-Eva. Paradiset är namnet på området där jag bor. Av hennes hemsida att döma är det närmare tjugo år sedan hon slutade på golvfabriken och startade ett eget företag. Innan dess hann jag fylla fyrtio och som jag minns det var det hon som styrde med baguette och paket till mig då. Jag fick bland annat en ryggkliare, som hänger på sin krok i ett skåp här än idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar