Husen som försvann.

 Särbon och jag har passerat husen på korten nedan vid några tillfällen under våra promenader. Dom låg helt perfekt bara en och en halv kilometer från där vi bor nu. Tillräckligt lantligt för att man inte skulle se till några grannar men ändå så pass nära staden att man skulle kunna bo där med cykel som enda fordon. Framför allt sommartid såg det väldigt idylliskt ut. Ska man vara realist så är jag på tok för mörkrädd för att bo så över huvud taget. Icke mindre så i närheten av Nybro med alla sina skumma individer. Här får man bära upp cykeln till tredje våningen och ställa den på balkongen, om man vill ha den ifred. Det känns definitivt tryggare att bo ett par våningar över buset än i marknivå. Ändå har jag tittat lite drömskt på dom där byggnaderna och varit lite avundsjuk på den som verkade bo där. När jag traskade förbi där i höstas fick jag dessutom intrycket att det var renovering på gång. Det dröjde innan det blev av att promenera dit för att se hur det hade gått. När vi till slut gick den vägen fanns inte en enda byggnad kvar. Jag insåg att det jag hade bevittnat snarare var en rivning än en renovering. Numera plockar man väl ner hus och sparar det som går snarare än att bara slå omkull dom. Det låg snö över hela tomten. Dom enda spår vi kunde se av att den hade varit bebodd var en elstolpe och en omkullvält grindstolpe.