Semlor.

 Jag inbillar mig att jag är en av dom få svenskar som har levt nästan ett helt liv utan att någonsin äta en semla. Jag gillar varken mandelmassa eller grädde och då faller ju hela smakupplevelsen. När jag växte upp gjorde mamma egna semlor till familjen. Då åt jag det hon hade gröpt ur bullarna för att få plats med mandelmassan. Senare i livet har det blivit smått pinsamt när någon har bjudit på semla, eftersom det har ställts fram varsin och jag inte har kunnat äta min. Från början var det åtminstone under en begränsad period, men nu verkar dom finnas snudd på hela året. På Kvantum hade man haft buffé med olika sorters minisemlor vid den här tiden förra året och i torsdags upprepade man succén. Mannen i mitt liv skulle dit och hämta en grillad kyckling till lunchen. Han gillar semlor, så bad jag honom köpa fyra stycken, eftersom man fick ett specialpris då. Jag tänkte att han kunde ta en med något annat innehåll än mandelmassa till mig och tre till sig själv. Nu är min särbo noga med att det ska vara rättvist, så jag fick en semla med Nutella och en med vanilj. Det fanns dessutom fyllning av blåbär, Snickers, Oreo och en med vit choklad, hallon och vanilj. Jag hade planerat att stryka bort en del av grädden, men så ville jag inte förstöra jobbet som konditorn hade lagt ner. Nu har jag alltså i väl mogen ålder inte bara ätit min första semla utan även den andra. Jag hoppas att det räknas, fast dom inte innehöll mandelmassa.