I och med den rådande pandemin är det knappast läge att vara speciellt social. Innan den kom var jag ändå nästan lika dålig på att träffa folk som nu, även om jag skyllde på åldern då. När jag läser gamla dagboksanteckningar, är en av dom saker som fascinerar mig mest hur många jag träffade och talade i telefon med varje dag på åttiotalet. 1981 inföll långfredagen den sjuttonde april. Under dagen var jag på Öland. Jag skjutsade bland annat morfar och mina föräldrar runt den södra änden av ön. På kvällen var min bror och jag på Sandra dansrestaurang i Kalmar. Samma sak året därpå. Då samlades hela klanen i föräldrahemmet under dagen. På kvällen var jag och en väninna i Blomstermåla på dans. Numera är jag glad om jag hinner med ett evenemang eller en kortare resa under samma dag. Ännu värre är det med telefonen. Sedan jag träffade mannen i mitt liv används den en del, men det är mycket sällsynt att jag pratar med någon annan. 1988 bodde jag i Oskarshamn. Den här dagen var mina föräldrar där och hälsade på mig. Jag bjöd på middag och vi var ute och åkte. Kvällen tillbringade jag visserligen med stickningen i tv-fåtöljen, men mamma och tre olika kompisar ringde. Kortet på mig är taget 1981, när jag var tjugo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar