Blogg 30/4 2021.

 Igår var första gången jag har varit tacksam över att vara så gammal som sextio. Då var det nämligen dags för första dosen av vaccin mot Corona, tack vare att den senaste gränsen gick precis vid min åldersgrupp. I hälsodeklarationen på nätet hade jag fyllt i att jag aldrig har fått någon allvarlig allergisk reaktion mot något influensavaccin. Sanningen är att jag aldrig har tagit något förut, men det alternativet fanns inte med. Jag har varit mer rädd att bli sjuk av vaccinet än att få influensan. Inte ens mot svininfluensan vaccinerade jag mig, även om jag inte minns nu hur jag tänkte kring det. När det gäller den nuvarande pandemin har beskrivningen att det känns som att ha krossat glas i lungorna fastnat hos mig. Det verkar definitivt som om man kunde bli betydligt sjukare av viruset än av vaccinet. Tyvärr är det alltid dom som råkar illa ut som man läser om. Den handfull som har fått blodproppar medan miljontals inte har fått några allvarliga biverkningar. Samma sak i det lilla. Den som berättade om sin vaccinering var han som blev så dålig efteråt att han nästan ångrade den. Alla andra som har blivit stuckna kommenterar det inte så mycket, eftersom hälsan tiger still. Man skulle sitta kvar på vårdcentralen en kvart efter vaccinationen. Damerna jag hade sällskap av då lär jag träffa igen om sex veckor, om vi lever och har hälsan då.