På östra Öland, där jag växte upp, fick man vara glad för dom nöjen som erbjöds. Ett av dom var att sjunga i kyrkans ungdomskör. Den leddes av Alf, som var kantor i såväl vår kyrka som ett par till. Om vi övade tillsammans med dom vuxna, kallade han oss för ”barna” på sin utpräglade öländska dialekt. Jag minns att vi protesterade, eftersom det hette ungdomskör och inte barnkör. Alf må ha ägnat sitt arbetsliv åt kyrkorglarna och dom olika körerna. På fritiden verkar han ha lagt en hel del energi på att låta den där dialekten leva kvar till eftervärlden. Han spelade till och med in en skiva, där man kunde höra den. För mig var det som att förflyttas tillbaka till min barndom, där alla äldre talade så. Jag gav bort skivan i present till min brorsdotter. Hon är född och uppvuxen i Hälsingland, så jag kände att hon behövde en påminnelse om sitt öländska arv. Alf och hans fru såg jag på en bild i morgontidningen för inte alltför många år sedan. Jag tänkte då att han måste vara ganska gammal och i februari gick han bort. Han blev 91 år gammal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar