När man bytte stammar och helrenoverade här för trettio år sedan hade jag, tack och lov, så god kontakt med hantverkarna, att jag lyckades få badrumsskåpet sänkt några centimeter. Där det skulle ha suttit hade jag bara sett nästippen i spegeln. Nu ser jag åtminstone hela ansiktet men inte mycket mer. Vill jag se någonting mer av överkroppen får jag gå ut i hallen, där det finns en helfigursspegel. Där är å andra sidan belysningen så dålig att jag knappt ser någonting ändå. Min brorsons sambo är i min längd och han är tre decimeter längre. Jag brukar fundera på hur dom har placerat sitt badrumsskåp så att båda ser sig själv i spegeln där. Dom flyttade till hus för flera år sedan, men jag har aldrig fått se det färdiginrett. Först kom pandemin och sedan började jag med cytostatika. Det sätter ner immunförsvaret så pass att jag numera räknas som riskgrupp och kan få en fjärde vaccinationsspruta, så fort det har gått fyra månader sedan den tredje. Det kanske var tur att jag gav det unga paret deras inflyttningspresent redan när vi träffades här för några somrar sedan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar