Blogg 19/3 2022.

 Det ser så enkelt ut när andra nuddar skärmen på sin mobiltelefon för att ta en bild med den. För mig, som är darrhänt, går det inte lika smidigt. Korten jag tog med telefonen led av olika stadier av rörelseoskärpa, tills jag insåg att man kunde styra kameran med rösten. Det blev betydligt bättre kvalitet på mina foton när jag slapp pilla på utlösaren. Numera har jag en kameraapp som jag istället visslar på. Det fungerar så länge jag inte blir full i skratt, för då kan jag omöjligt vissla. Så får mitt promenadsällskap frågor från folk vi möter, som tror att det är en hund jag visslar efter. Intressantast är annars dom kort som kameran tar helt utan min hjälp. Åtminstone känns det så, när jag kommer hem med sneda och vinda kort som jag inte själv har tagit. Annars antar jag att jag endera måste ha kommit åt någon knapp utan att det var meningen, alternativt gett ifrån mig något ljud som påminde om en vissling. Skrämmande ofta lyckas kameran bättre med skärpan på dom korten än dom jag har ansträngt mig för att ta. Oftast är det mina skor som hamnar på bild, men ibland händer det att jag viftar med telefonen så att mannen i mitt liv kommer med. Eller som på bilden nedan; hans kamera. Man kan se det som resultatet av när min kamera flirtar med hans kamera.