Blogg 7/12 2021.

 När jag var barn umgicks jag mest intensivt med en flicka från grannbyn. När det var dags att skiljas åt för dagen brukade vi följa varandra till Hilmers hönshus, eftersom det låg ungefär mittemellan våra respektive hem. Av Hilmer själv minns jag bara några få fragment. Han cyklade förbi vårt hus en gång när det var barnkalas med tillhörande snöbollskrig. Han hamnade mitt i skottlinjen och enligt dagboksanteckningarna kastade jag av honom kepsen. Så minns jag att det utbröt en soteld i deras hus en gång. Eldsflammor och brandbilar var definitivt mer dramatik än man var van vid på östra Öland. När jag var i tonåren gick mamma och jag en kurs i gammaldans i bygdegården hemmavid. Jag minns Hilmers stora nävar som slöts runt min midja och lyfte upp mig från golvet. Jag tänker på honom än idag när datorn här hemma spelar ”Månens melodi” med dansbandet Black Jack. När dom sjunger ”han famnade midjan som var den av dun” minns jag hur vi dansade för fyrtiofem år sedan. Hilmer gick bort tjugo år senare och min midja försvann ungefär samtidigt.
Månens melodi.

Blogg 6/12 2021.

 Under mina år på golvfabriken lärde jag mig mycket om golvtillverkning inne i själva fabriken, men jag lärde mig en hel del annat utanför. Vi stod och väntade på ett möte som skulle börja, när vi av någon anledning kom att diskutera hårtvätt. Jag har varit kortklippt i nästan hela mitt liv, men flera av dom andra tjejerna hade långt hår. Jag trodde att det måste gå åt mängder av schampo för att få till något lödder i så mycket hår. Då förklarade dom för mig att löddret enbart hade med hur mycket vatten man använde att göra. Och visst var det så. Blir det inte löddrigt numera, så tar jag mera vatten istället för mera schampo, men jag måste ha varit över trettio innan jag förstod att det var så. Flickan som berättade för mig om Shower Power, hade jag sällskap med till jobbet en kväll. Hon menade det nog inte ens som ett tips. Det var tvärtom orimligheten i reklamen hon nämnde. Själv blev jag omedelbart frälst på medlet ifråga och har använt det i alla år sedan dess. Ett husmorstips fick jag tack vare att jag inte hade exakt samma skifttider som folk på en annan avdelning. Ute på sågverksplanen mötte jag en flicka som var på väg hem och fick lära mig att det finns rengöringstabletter till diskmaskinen.

Blogg 5/12 2021.

 Vägen jag bor vid sköts av vägverket. Dom brukar köra fram och tillbaka med salt och hyvel flera gånger per dag, vare sig det finns någon snö eller inte. Det har stört mig en aning att det är sommarväglag åt det hållet, samtidigt som snöröjningen kan vara minst sagt undermålig inåt centrum, dit jag måste ta mig. När vintern kom till Nybro den här gången, var det plötsligt uppochnervända världen. Jag blev minst sagt förvånad när jag läste på Facebook om det dåliga väglaget på Norra vägen och riksväg 25. Enligt någon hade man istället för att salta som vanligt hällt saltvatten på vägen. Det hade senare frusit på och vägarna hade blivit gropiga och vintriga istället för avsaltade och somriga. På Paradisgatan, som går härifrån in till centrum, var det precis tvärtom. Där brukar man möjligen ta ett tag med skrapan, när en decimeter snö redan är fastkörd och moddig. Under veckans snöoväder hade man börjat skotta den redan mitt i natten. När jag gick där i fredags höll man fortfarande på med att göra den bredare och finare. Man kan nästan tro att någon som har lite att säga till om har bosatt sig någonstans längs den gatan.

Blogg 4/12 2021.

 Jag har ett par vita kängor, som jag har använt under flera vintrar. Jag har promenerat till och från jobbet i dom utan problem. I vintras började dom plötsligt skava på ena lilltån. Vi promenerade till Kvantum och jag höll knappt på att ta mig hem igen. För att klara resten av vintern fick jag hämta ner ett par gamla beigea kängor från vinden. Dom hade hamnat där eftersom jag tyckte att dom var för klumpiga, men nu fungerade dom plötsligt hur bra som helst. När vi är ute och fotograferar är jag ofta uppe i snön intill vägen och traskar. Dom var alltså bra att ha och jag hade inga problem alls med att promenera i dom. Den här vintern kom inte första snön förrän i onsdags. Igår hade det slutat snöa, men det verkade vara förenat med livsfara att ge sig ut och cykla. Jag behövde ändå veckohandla och det var trots allt lättare att dra varorna på cykeln än att bära och kånka på dom. Jag traskade alltså till Kvantum och hem igen med min cykel. Hade jag då vett att ta dom beigea kängorna? Icke! Jag trodde uppenbarligen att ett under kunde ha skett under sommaren och snörade på mig dom vita. Precis som förra gången jag använde dom sved det mer på tårna för varje steg jag tog. Bilden föreställer blåsan på min högra lilltå.

Blogg 3/12 2021.

 Lite deprimerad blir jag när jag inser i hur många år jag har slagits mot dålig lukt i köket. Jag har sprayat luftrenare, kört diskmaskinstabletter och till och med provat det gamla husmorstipset att sätta fram en skål med ättika. Det tråkigaste är att lukten kommer och går. Jag antar att det vore snäppet lättare att lokalisera den om det luktade likadant hela tiden. Å andra sidan är jag förstås tacksam att det inte luktar lika illa för jämnan. Jag hade vaktmästarna här för ett par år sedan. Han med bäst luktsinne lyckades sniffa sig fram till att det kom från fläktsystemet. Dom gjorde rent en motor. Så mycket längre kom dom inte och nu har killen med näsan slutat.
Jag har extremt svårt att vänja mig vid alla utländska namn som numera är svenska. Något speciellt nytt fenomen verkar det inte vara. Redan för sju år sedan hade jag besök av två killar från Bredbandsbolaget. Båda var mörkhyade och den ene hette Muhammed. Dom ville få mig att använda deras tv-tjänst. Jag hade precis gett upp hoppet om att dom skulle lyckas få internettelefonin att fungera, så jag var inte road. Dom hävdade att flera av mina grannar tyckte att tv-tjänsten var jättebra, så jag kunde få referenser av dom. När man sedan bytte Internetleverantör här i huset, påstods det tvärtom att det berodde på att folk var missnöjda med Bredbandsbolagets tv-tjänst.

Blogg 2/12 2021.

 Jag har en kökshandduk med katter på, som jag har fått i present. Det märkliga är att det finns hängare i båda ändarna på den. Alla katterna är på samma håll och jag vill inte gärna hänga dom upp och ner. Den där extra hängaren hade gjort sig bättre på mina duschhanddukar. Hänger jag en av dom på krokarna i badrummet, så ligger en bra bit av handduken på golvet. Då hade det varit smidigt med en ögla i andra änden också. Såhär i adventstider har jag två längder med Jenny Nyströmtomtar i köksfönstret. Alla är vända åt samma håll, men ändå finns det kanaler för gardinstång i båda ändarna. Finns det verkligen någon som vill ha tomtarna med huvudet neråt? För tio år sedan hade jag lyckats få upp alltihop i fönstret, innan jag upptäckte att den ena längden hängde upp och ner. Sedan dess kollar jag extremt noga, så att allt blir rätt. Butiken där jag köpte dom slog igen för flera år sedan. Jag var egentligen på jakt efter en hel luft, men dom här föll jag för direkt. Jag tror bara att dom sålde tyget. Dom färdiga gardinerna hade dom sytt upp mest som skyltning, men jag fick köpa dom i alla fall.

Blogg 1/12 2021.

 När jag blev kallad till mammografi var det som imorgon. Jag minns inte nu vad jag hade emot tiden jag fick, men jag ändrade den till förmiddagen samma dag. Snarkskenan passade plötsligt inte riktigt, när jag fick tillbaka den från lagning. Jag snarkade dessutom lika mycket när jag använde den som när jag inte gjorde det. När det inte blev bättre på ett par veckor, ringde jag lasarettet och fick en tid som i eftermiddag. Jag skulle alltså ha åkt till Kalmar först i eftermiddag och sedan imorgon bitti. När det visade sig att det var precis under den tiden som århundradets snöoväder skulle pågå, tänkte jag om. Tandläkartiden bokade jag av helt. Mina tänder börjar vänja sig vid skenan igen, så det räcker att vi utvärderar läget till våren. Då var det ändå planerat att dom skulle kalla mig. Mammografin sköt jag på ett par veckor. Det är bara att hoppas att inte vädret blir likadant då, men då tog jag en tid mitt på dagen. Ju längre snöröjarna har hunnit desto bättre. På förmiddagen idag tog jag min promenad så fort jag hade ätit frukost. Nu tänker jag inte sticka näsan utanför dörren mer idag, så det kan snöa så mycket det vill.