Tomten på bilden är hyfsat stor och sydd med ganska små stygn, så han har tagit lång tid att få klar. Nu blev han färdig några veckor efter jul. Det var förstås egentligen ingen brådska med att få honom inramad, men är någonting klart vill jag gärna se det riktigt färdigt. När jag nu var ledig två måndagar i rad verkade det vettigt att lämna in honom till glasmästaren i måndags, och hämta den färdiga tavlan idag. Någon snökanon ingick inte i min planering. Jag funderade nästan på att ringa och fråga om dom kunde behålla honom till våren. Nåja, skulle jag ha jobbat hade jag varit tvungen att ge mig ut i mörker, snö och kyla ikväll. På förmiddagen var det åtminstone ljust. Frös gjorde jag inte heller, eftersom man blir varm av att pulsa i snö. Vem behöver Milon, när det känns som om man bodde på landet vintertid? Jag kände att det skulle gräma mig hårt om glasmästaren inte hade öppet, när jag väl hade tagit mig ner till centrum. Sånt verkar hända mig oftare än dom flesta, och så även denna gång. Dörren var låst och rullgardinen neddragen. Jag kollade telefonen, men enligt skylten på dörren borde dom ha öppnat för en kvart sedan. Där stod också deras telefonnummer med så föredömligt stora siffror att jag kunde läsa det utan glasögon. Jag använder inte dom utomhus i vanliga fall, och när det snöade tänkte jag inte ens tanken. Däremot tvivlade jag på att det skulle hjälpa att ringa till en stängd butik, men det gjorde det. Han som släppte in mig skyllde på att det var så dåligt väder att dom inte trodde någon skulle vara ute. Jag misstänker att dom bara hade glömt att låsa upp. Jag hade tagit med mig en pizzakasse mest för att skydda tavlan mot snön. Den visade sig vara exakt lagom stor att bära den i, så jag slapp ha den i famnen hela vägen hem. Både den och jag tog oss hem utan skador.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar