Den artonde februari verkar inte ha varit något lyckat datum för dans på sjuttiotalet. 1977 var jag i Hulterstad, där Stennes spelade, enligt dagboken. Det lokala bandet minns jag, men ingen lokal i Hulterstad. I Stenåsa var jag däremot på dans många gånger i min ungdom. Hur som helst hade jag inte kul den här kvällen för fyrtioett år sedan. Inte är till och med understruket i mina anteckningar. Lika illa var det året därpå. Det eviga problemet, innan jag blev gammal nog att ta körkort, var att ta sig till dom olika dansställena. Dansrestaurangen Sandra låg (och ligger fortfarande) visserligen hyfsat centralt i Kalmar, men jag bodde på östra Öland. Den här kvällen blev jag skjutsad till en klasskompis, och vi hade blivit lovade skjuts av en äldre kille till Sandra. I vanliga fall brukade vi vara där i god tid, men vår chaufför ville se ”Filmkrönikan” på tv innan vi åkte. Vi var inte vid Sandra förrän vid elva, och det började vid nio på den tiden. Klockan elva fick man stå i kö en halvtimme för att komma in, och vi satt vid öldisken, som låg en bra bit från dansgolvet. Så fick jag inte dansa mer än fem danser på hela kvällen heller. Det höll på till två på lördagar, så vi hann ändå vara där ett par timmar. Kortet på mig är från 1978, men som alla ser är det varken taget i februari eller på väg till någon dans. Däremot är fotografen samma kille som skjutsade mig till min klasskompis den där kvällen. Det är av honom jag har fått den enkilos kolapåse jag håller i famnen. Vissa män fattar var vägen till mitt hjärta går.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar