Den fjärde februari 1976 gick jag i åttan. Vi hade syslöjd den här dagen. Vår ordinarie lärare var ledig, så hennes (egentligen pensionerade) företrädare hade hoppat in som vikarie. Jag kom långt på kjolen jag höll på att sy, vilket delvis kan ha hängt ihop med att lärarinnan ifråga sydde i dragkedjan åt mig. Oklart om hon tyckte synd om mig, för dylika pilljobb var jag värdelös på redan i tonåren. Det förvånar mig inte alls lika mycket som det faktum att jag minns hennes namn. Jag har bara skrivit Sacher i dagboken. Hon lämnade vår högstadieskola innan jag började där, men jag inte bara vet att hon hette Karin i förnamn. Jag kommer dessutom ihåg det såhär långt efteråt. Med den informationen sökte jag upp hennes grav på Internet. Hon vilar i Södra Möckleby sedan 1992. Jag utgår ifrån att det är maken hon delar grav med. I så fall var hon änka dom sista tjugofyra åren av sitt liv.
1978 genomlevde jag några av dom segaste timmarna i mitt liv, fast det var lördag. Då jobbade jag i Kalmar, och hade precis skaffat ett hyresrum i stan. Att ta sig från östra Öland till danserna på Sandra dansrestaurang var aldrig lätt så länge man inte hade körkort. Den här kvällen fick jag och en klasskompis skjuts in till mitt hyresrum, som låg bara ett hundratal meter från Sandra. Problemet var bara att vi kom in till Kalmar klockan sex, och Sandra öppnade inte förrän vid nio. Vi hade absolut ingenting att sysselsätta oss med, så det var riktigt långa timmar. Vi spelade till och med luffarschack, för att få tiden att gå. På kortet, som är taget något år tidigare, sitter väninnan ifråga i en bil på väg till ett annat dansställe.
1978 genomlevde jag några av dom segaste timmarna i mitt liv, fast det var lördag. Då jobbade jag i Kalmar, och hade precis skaffat ett hyresrum i stan. Att ta sig från östra Öland till danserna på Sandra dansrestaurang var aldrig lätt så länge man inte hade körkort. Den här kvällen fick jag och en klasskompis skjuts in till mitt hyresrum, som låg bara ett hundratal meter från Sandra. Problemet var bara att vi kom in till Kalmar klockan sex, och Sandra öppnade inte förrän vid nio. Vi hade absolut ingenting att sysselsätta oss med, så det var riktigt långa timmar. Vi spelade till och med luffarschack, för att få tiden att gå. På kortet, som är taget något år tidigare, sitter väninnan ifråga i en bil på väg till ett annat dansställe.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar