Hälsokontroll.

Igår var det dags för det sedan länge inbokade besöket hos min husläkare. Jag gjorde uppror mot alla lata och nonchalanta svenskar redan vid ingången. Skylten som uppmanar alla att använda skoskydd sitter på dörren, men trots att det var geggigt och blött ute efter nattens storm, var jag den enda som tog på mig dylika. Jag brukar också tänka att om ingen annan bryr sig varför skulle jag? Nu har det slagit mig att det händer betydligt värre saker än så i världen eftersom folk resonerar så. Alltså blev det skoskydd på, och lite lätt ångest för att jag skulle glömma att ta av mig dom efter avklarat besök. Så tog jag min nummerlapp och satte mig ner i väntrummet. Som tur var på en stol från vilken jag såg att dom hade satt upp en skärm där man kunde anmäla sig själv om man hade ett bokat besök. Det var en rejäl pjäs, så man kan undra hur jag lyckades missa den på vägen in. Vi satt bara två stycken i det lilla väntrummet utanför min husläkares mottagning. Ändå hette vi Eva båda två, så det blev lite förvirrat när doktorn bara ropade upp förnamnet. Jag fick komma in till den brunbrända läkaren jag också till slut. Han hade varit i Indonesien. Han fyller 65 nästa år, så om jag lever längre än så får jag söka upp en ny läkarkontakt. Dom på Astrakanens läkarcentrum lär väl skriva över hans patienter på någon annan, så det är bara att hålla tummarna för att det blir någon man gillar.