Promenad.

Efter en halvstökig start på dagen var eftermiddagspromenaden igår tänkt att få mig på gott humör. Det gick sådär. Det började innan jag ens hann ut, med att min Ipod inte låg på sin plats. När jag backade bandet kom jag ihåg att jag hade stoppat ner den i jackfickan, när jag träffade särbon på stan i måndags. Jag hade inte stängt av den eller ens tryckt på pausknappen, så jag befarade att den skulle vara stendöd. Konstigt nog var det ändå ljud i den, även om den slutade låta när jag var halvvägs. Att det bara kom ljud ur den ena hörluren hade jag glömt alternativt förträngt, tills jag var på väg. Oftast blir dom där små pluttarna bara täppta, så jag stod ute i kylan och försökte peta rent med en nagel. Det gick inte alls. Skosnörena gick upp ett i taget. För att knyta det första satte jag upp foten på ett elskåp. Jag fick hjälpa till med händerna, för att få upp benet så högt. I processen delade sig dragkedjan i jackan. Eftersom jag vet hur det brukar gå med dom har jag knappar också, men jag ville helst kunna ta av mig jackan, utan att behöva krypa ur den. Nästan hemma igen mötte jag särbon. Han ser det som sin livsuppgift att göra mig glad, och han lyckades den här gången också. Han fick dessutom ordning på dragkedjan. Musikspelaren har jag själv rensat och laddat, så nästa gång jag behöver den, hoppas jag att den låter både mycket och länge.