När tv-kändisen Jenny Alversjö fick en stroke i höstas fastnade orden hon enligt tidningarna skrev på Instagram. ”Äter tristast och renast av alla.” Det var tydligen lite ironiskt att hon som var en sån renlevnadsmänniska ändå blev sjuk. Det fick mig att tänka på några rader ur en låt med Wille Crafoord. ”Man bör tänka på sin stackars hälsa, motionera meditera hålla vikten äta särskild mat. Det var ständigt nåt min morbror Kjell sa. Och varje morgon bastupigg, gick han loss på sin workoutrigg, och aldrig att han tog en enda cigg. Men kanske bara just därför så fick han cancer och dog.” Något lite kan man säkert öka eller minska risken att bli sjuk, men helt säker går ingen. Alla dör definitivt på slutet. När jag jobbade på Nordchoklad på åttiotalet ägnade vi oss bland annat åt fasta i hälsosyfte. En kollegas dotter hade kommenterat hälsohetsen med att hon hellre levde gott i fyrtio år än led i åttio. Det köpte jag rakt av, så det känns redan som om jag hade fått tjugo år extra i bonus. Om man betänker att jag kvaddade en bil när jag var tjugofem, så har jag levt på övertid betydligt längre än så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar