Födelsedagspresent.

När jag fyllde arton fick jag en morgonrock i present. Ingen kan påstå att jag lägger onödigt mycket pengar på kläder, för den har hängt med sedan dess. Fast det är mer än fyrtio år är den inte speciellt sliten. Det hänger mest ihop med att jag inte använder morgonrock varje dag. Bor man ensam på tredje våningen, kan man ju springa runt naken, utan att skrämma någon. Ett litet, runt hål har det blivit på ena axeln. Oklart om här finns mal, eller vad som har hänt. Nu har jag i arton års tid önskat mig en sån som den på bilden. Jag såg en likadan på min brors dåvarande sambo, när jag besökte dom över jul och nyår. Istället för alla lönlösa försök att hålla ihop den runt kroppen, drar man bara upp dragkedjan. Sedan kan man röra sig fritt, utan att riskera att den glider upp. Nu har jag, som alla har förstått, en helt underbar särbo. Han gav mig den åtrådda morgonrocken i födelsedagspresent igår. Jag behövde inte ens vänta till nästa år, när jag fyller jämnt. Han hade dessutom valt den ljuvliga färgen. Själv har jag tvekat inför alla röda nyanser sedan någon för många år sedan sa: ”Du tror att du klär i rött va?” Känslig för ironi och långsint har jag alltid varit.