Att kortet på mig som femtonåring är taget under en lektion i fritt valt arbete där jag hade foto, förstår jag eftersom det är svartvitt. Vem som tog det minns jag däremot inte. Man kan notera detaljer som den att jag bär armbandsklocka. Det slutade jag med för bra många år sedan. I dagboksanteckningarna läser jag att vi spelade bordtennis på gymnastiklektionen den tjugotredje mars 1976. Det kommer jag över huvud taget inte ihåg att vi gjorde i skolan. Den enda gången jag minns att jag har hållit i ett pingisracket var på en arbetsplats i Oskarshamn på åttiotalet. Ja, på rasterna då alltså.
Året därpå inföll detta datum en onsdag, och på onsdagarna åkte vi från Öland till Sandra i Kalmar för att dansa. Det var arton års åldersgräns, så jag som bara var sexton fick lära mig att se säker och målmedveten ut för att komma in. Någon legitimation ägde jag över huvud taget inte. Det blev jag däremot tvungen att skaffa senare samma höst. Då började jag jobba, och måste kunna legitimera mig för att få ut lönen. Jämställdheten var det inte mycket med på sjuttiotalet. Vi tjejer fick bjuda upp till tre danser varje kväll, medan killarna bjöd resten. Just den här kvällen var i alla fall lite speciell så till vida att det spelades sex stycken damernas.
På åttiotalet hade jag bil, så jag tog mig dit jag ville. Sämre var det med telekommunikationerna på den tiden, eftersom ingen hade mobiltelefon. Det var till att söka upp en telefonautomat alternativt att ringa på hos någon och be att få låna telefon, om man behövde ringa någon annanstans än hemifrån. Just den tjugotredje mars 1980 gjorde jag det onödigt krångligt för mig. Då knackade jag på hos mitt ex och lånade telefonen för att ringa till min nya kille.
Året därpå inföll detta datum en onsdag, och på onsdagarna åkte vi från Öland till Sandra i Kalmar för att dansa. Det var arton års åldersgräns, så jag som bara var sexton fick lära mig att se säker och målmedveten ut för att komma in. Någon legitimation ägde jag över huvud taget inte. Det blev jag däremot tvungen att skaffa senare samma höst. Då började jag jobba, och måste kunna legitimera mig för att få ut lönen. Jämställdheten var det inte mycket med på sjuttiotalet. Vi tjejer fick bjuda upp till tre danser varje kväll, medan killarna bjöd resten. Just den här kvällen var i alla fall lite speciell så till vida att det spelades sex stycken damernas.
På åttiotalet hade jag bil, så jag tog mig dit jag ville. Sämre var det med telekommunikationerna på den tiden, eftersom ingen hade mobiltelefon. Det var till att söka upp en telefonautomat alternativt att ringa på hos någon och be att få låna telefon, om man behövde ringa någon annanstans än hemifrån. Just den tjugotredje mars 1980 gjorde jag det onödigt krångligt för mig. Då knackade jag på hos mitt ex och lånade telefonen för att ringa till min nya kille.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar