Noterat.

Jag såg en notis om en anställd på en skola, som hade fått böter för att hon bröt sönder en sak som tillhörde en elev. Det fick mig att minnas en incident från min egen skoltid för femtio år sedan. En kille saknade linjal, och läraren undrade varför. Han svarade att den var trasig. På frågan om hur den hade gått sönder svarade han att en hade slagit av den. Först efter ytterligare en fråga kröp det fram att det var läraren på mellanstadiet, som hade slagit den i en bänk så den gick av när hon blev arg. Hon hade ett jäkla humör. Hon levde tills hon blev över nittio, men nu har hon varit borta i tolv år.
Någonting annat som gör mig lite nostalgisk är dom scenuppträdanden som dom kända dansbanden gör numera. Jag dansade till dom flesta av dom på sjuttio- och åttiotalet. Då hade dom ingen högre status. Nu har dom tydligen fått komma in i finrummen, och folk betalar flera hundra bara för att höra dom spela. Jag lyssnar lika bra här hemma helt gratis. Ska jag ge mig ut på lokal och lyssna på dansband, vill jag allt dansa samtidigt. Det faller på att det har tillkommit så mycket fox, gnuss och jag vet inte allt på dansbanorna i modern tid. Jag skulle mest känna mig bortkommen om jag gick ut nu.