Efter att ha hittat min saboterade cykel kände jag att jag borde ändra lite i min polisanmälan. Det kändes enklast att prata med någon om det, så jag ringde 11414 för första gången i mitt liv. Där var det nästan en timmes telefonkö. Man kunde visserligen välja att bli uppringd, men jag hade ingen större lust att sitta och vänta på det heller så pass länge. Jag återvände istället till nätet, för att ändra min anmälan där. För att göra det måste jag fylla i ärendenummer. Fast jag kopierade numret direkt från mailet jag hade fått hävdade tjänsten att formatet var felaktigt, och då kunde jag inte komma vidare. Jag gav tillfälligt upp hela projektet, men när jag hade lugnat ner mig gjorde jag ett nytt försök och lyckades. Fördelen med att skriva istället för att ringa var förstås att jag fick sagt allt jag ville. Lite obehagligt kändes det att lämna en splitter ny cykel nere i källaren direkt efter stölden av den gamla. Jag tog upp den nya i hallen en sväng, men där är det trångt nog utan cykel. Jag känner någon som har sin på balkongen, men jag hade ingen större lust att dra den över mattan i vardagsrummet. Jag tänkte att jag kunde ha den här inne bara dom första nätterna, men så slog det mig att tvärtom vore vettigare. Dom första tre månaderna fick man en försäkring på köpet, som betalar självrisken om cykeln skulle bli stulen. Efter den provperioden är det knappast troligt att jag fortsätter betala för den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar