Långpromenad.

Söndagspromenaden började som en kort tur där vi lätt kunde söka skydd om det kom en regnskur, men utvecklades till en vandring i skogen på närmare en mil. Vi gick en sväng runt ett par av helgens brandplatser och till gränsen för tätbebyggt område. Istället för att vända där tog vi in på en liten skogsväg. Det blev en rejäl runda, speciellt som mannen i mitt liv blev nyfiken på en stig in till ett ödehus. Det brukar annars vara jag som tar oss ut på såna stolleprov. Det blev en extra sväng på någon kilometer. Batteriet i min kamera tog slut efter halva promenaden, men jag hann bland annat ta kortet på mästerfotografen i skogen innan dess. Batteriet har en förmåga att hämta sig så pass att jag kan ta något enstaka kort fast det är slut, så jag gjorde några försök. För mannens del var det minneskortet som blev fullt, men vid det laget hade vi mest asfaltsvägar kvar att promenera hem på. När det händer söker han efter kort han har tagit tidigare som han kan tänka sig att leva utan. På så vis får han plats att fotografera något mer som fångar hans intresse. Jag antar att ett överlevnadskit för våra fotoutflykter borde innehålla extra batterier och minneskort. Med vädret hade vi en rent sagolik tur. Det blåste visserligen där vi inte gick i lä, men det var uppehåll och emellanåt till och med solsken. Fem minuter efter hemkomsten öppnade sig himlen. Det hade inte varit så kul att bli genomsura när vi var en halvmil hemifrån. Nu klarade vi oss helt torrskodda.