Kärleksgåva.

Jag hade bytt ut den lilla ringklockan som följde med cykeln jag hade tidigare mot den fantastiska skapelsen på bilden nedan. Den var inte bara snyggare än originalet. Den lät dessutom som en kyrkklocka, och fick folk som var i vägen att hoppa undan illa kvickt. En tröst i bedrövelsen hade varit att kunna rädda den från min demolerade cykel, men det hade tjyvarna gjort själva. Tack vare att mannen i mitt liv är en inbiten fotograf som plåtar det mesta, hade jag i alla fall fotot kvar som minne. Jag trodde att jag skulle få nöja mig med det, men igår kom denna underbara man med en överraskning. Då hade han köpt en exakt likadan klocka till mig, och hjälpte mig att montera den på min nya cykel. Han är verkligen omtanken personifierad min särbo. Nu håller alla tummarna för att den nya ringklockan får vara ifred. Medan vi höll på nere i källaren dök en granne upp för att hämta sin cykel. Hon misslyckades med det, eftersom det inte gick att få upp vajerlåset hon hade fäst den vid cykelstället med. Oklart om något av buset hade mixtrat med det, eller vad som hade hänt. Det gjorde mig hur som helst ännu mer tveksam till upplägget med att låsa fast cykeln. Tidigare har jag sett på stan hur den del som har varit fastlåst har stått kvar, medan resten av cykeln har varit försvunnen.