När jag var fjorton var jag fortfarande en mycket lugn och sansad tonåring, som satt hemma på lördagskvällarna. Den tredje maj 1975 var dagens enda händelse ett besök på macken, som låg en halvmil ifrån mitt föräldrahem. Annars läste jag mest, och kröp i säng vid halv tolv.
Sex år senare var jag med bröder och svägerska på bilutställning i Kalmar, där vi bodde allihop. Kortet är från det tillfället. Bilen tillhör min äldste bror. Det är han som står till höger i bild och pratar med vår svägerska. Hennes man syns till vänster.
Den tredje maj 1983 såg jag ”Öbergs på Lillöga” på tv. Det mest fascinerande med mina dagboksanteckningar är allting jag har gjort som jag inte har något som helst minne av. Efter att ha googlat på den serien skulle jag kunna svära på att jag aldrig har sett den, men det har jag uppenbarligen gjort.
På nittiotalet är i vanlig ordning problemet att jag inte kommer ihåg människor. Det kan vara illa nog med namn, när många delar samma. När jag inte har vetat vad folk hette blir det ännu mera spännande, eftersom jag då använde mig av olika smeknamn. För tjugonio år sedan besökte en väninna och jag bowlinghallen här i Nybro. På banan intill spelade ”lilla farbrorn”. Jag minns inte ens att kompisen här och jag någonsin var och bowlade, mycket mindre vem farbrorn ifråga var.
Sex år senare var jag med bröder och svägerska på bilutställning i Kalmar, där vi bodde allihop. Kortet är från det tillfället. Bilen tillhör min äldste bror. Det är han som står till höger i bild och pratar med vår svägerska. Hennes man syns till vänster.
Den tredje maj 1983 såg jag ”Öbergs på Lillöga” på tv. Det mest fascinerande med mina dagboksanteckningar är allting jag har gjort som jag inte har något som helst minne av. Efter att ha googlat på den serien skulle jag kunna svära på att jag aldrig har sett den, men det har jag uppenbarligen gjort.
På nittiotalet är i vanlig ordning problemet att jag inte kommer ihåg människor. Det kan vara illa nog med namn, när många delar samma. När jag inte har vetat vad folk hette blir det ännu mera spännande, eftersom jag då använde mig av olika smeknamn. För tjugonio år sedan besökte en väninna och jag bowlinghallen här i Nybro. På banan intill spelade ”lilla farbrorn”. Jag minns inte ens att kompisen här och jag någonsin var och bowlade, mycket mindre vem farbrorn ifråga var.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar