Återfunnen.

På Facebook fanns en bild på en cykel som någon hade dumpat i Svartegöl, så vi tog gårdagens promenad runt den sjön. På vägen dit och hem kollade vi alla cykelställ vi såg, i hopp om att man skulle ha lämnat min stulna cykel någonstans. På hemvägen gick vi förbi skogsdungen på baksidan av mitt hus, och där låg den. Vi har alltså traskat ett par varv runt Nybro och letat efter den, medan den hela tiden låg trettio meter från min balkong. Hade jag gått ut och tagit en nypa luft innan sänggåendet i söndags natt så kanske jag till och med hade hört dom där ute. Cykeln var nämligen ordentligt sönderslagen. Det låg en yxa i närheten, så dom hade avreagerat sig rejält. Ändå hade dom inte lyckats få bort låset helt, utan det hängde kvar runt hjulet. Det enda dom hade fått med sig var min flådiga ringklocka. Att se min ständiga följeslagare dom senaste tio åren ligga misshandlad i gräset gjorde riktigt ont, även om jag självklart är tacksam att det bara var ett dött ting. Hade dom misshandlat mig eller någon annan människa likadant hade jag nog aldrig kommit över det. Nu blev mitt enda fysiska men en reva på benet, efter att ha dragit fram cykeln ur törnbuskarna. Den var bortom räddning, så vi traskade direkt ner till cykelaffären och köpte en ny. Det blev en helt nyproducerad, men jag valde den absolut billigaste dom hade.