Ibland krånglar jag till det för mig själv alldeles i onödan, enbart för att jag får för mig att någonting bör vara på ett speciellt sätt. När det gäller mobiltelefonen tränar jag på att använda högtalarfunktionen. Eftersom jag är grymt skakis på vänsterhanden närmast dallrar telefonen mot örat, om jag försöker hålla den där. Om jag kör på högtalare istället har jag båda händerna fria, om jag till exempel skulle behöva kolla upp någonting på datorn under samtalet. Dessutom slipper jag kladdet som blir på skärmen, om jag håller den mot min feta hy. Att jag dessutom löper betydligt mindre risk att komma åt något annat kommando under samtalet, har knappt ens slagit mig förrän nu. Den enda gången det verkar motiverat att inte använda högtalarfunktionen är utomhus. Dels för att det kan vara svårt att höra bland bilar och annat, och dels för att jag kanske inte vill att alla runt omkring ska höra hela samtalet. Rent objektivt förstår jag alltså att jag borde kunna använda högtalaren för jämnan. Ändå känner jag någonstans att jag borde använda telefonen som en vanlig lur emellanåt. När jag var yngre hade jag liknande tvångstankar om karbad. Även om jag duschade varje dag, kände jag att jag borde bada en gång i veckan. Nu har jag inte tagit ett bad sedan dom slängde ut badkaret här 1992, och jag har klarat mig alldeles ypperligt utan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar