Järnvägen.

Järnvägen på Öland lades ner samma år som jag föddes, så jag hade knappt sett ett tåg innan jag flyttade hemifrån. Numera har jag järnvägen utanför knuten, men jag tycker fortfarande att det är något extra när tåget kommer. Däremot åker jag sällan tåg, eftersom det har en tendens att bli struligt. En gång när jag åkte från Hälsingland och skulle ha kommit hem på kvällen, var jag inte hemma förrän nästa förmiddag. Min särbo fotograferar ofta tågen som passerar, så jag bjuder på ett av hans kort. Någonting som jag har vant mig snabbare vid är att så många av Nybros kvinnliga invånare numera bär slöja. Så var det knappast när jag flyttade hit, men det känns ändå inte som någonting speciellt. Möjligen kan jag tycka synd om dom varma sommardagar, när jag knappt kan ha kläder över huvud taget. Visserligen har jag hört att man kan stänga värmen ute, men i min värld ser alla dessa lager med kläder och huvudbonader bara varma ut. Att fascineras av folk som orkar mera än jag är inte svårt. Häromdagen var det en flicka på cykel, som trampade uppför hela backen över viadukten här utanför. Hon hade dessutom ingen vanlig liten lätt cykel. På den här var det en låda framtill och i den satt det ett par barn. Själv har jag fått ge mig och kliva av cykeln och leda den uppför den där backen på senare år.