Sommarkänslor.

När det kommer till sommar och sol känner jag mig lite osvensk. Jordgubbar har jag till exempel aldrig varit överdrivet förtjust i. Medan pappa levde inhandlades det röda guldet under hela säsongen. Jag lyckades möjligen peta i mig några stycken, om jag hällde en driva med strösocker över dom. Jag har i hela mitt liv helst ägnat mig åt inomhuspyssel. Därför blev mitt förhållande till solen lite traumatiskt redan i barndomen, då man ständigt fick höra att man inte skulle sitta inne i det vackra vädret. Det enda vettiga man kunde göra i solen var väl just att sola, så det ägnade jag mig mycket åt i tonåren och som ung vuxen. Med min ljusa hy var det ingen lätt uppgift att få färg. Om jag hade lyckats bli så pass brun som på kortet från åttiotalet, så såg jag fortfarande blek ut om jag jämförde mig med någon annan. Solskyddskräm var jag extremt dålig på att använda, så jag har varit brännskadad vid ett flertal tillfällen i mitt liv. Jag minns fortfarande smärtan, när jag var så uppbränd så lakanen i sängen gjorde ont. Jag har dessutom herpesvirus i blodet, och munsår lockas också fram av solen. Jag fortsatte sola tills jag blev trettio, fast jag inte ens tyckte att det var speciellt njutbart. Till slut insåg jag att det var frivilligt. Sedan dess använder jag brun-utan-sol för att inte se ut som ett levande lik.