Med ålderns rätt.

Jag hörde en äldre man förklara för en kvinna i samma ålder att när man blir äldre försvinner dom personliga dragen, så att man bara ser en gammal gubbe eller tant. Jag skulle kanske kunna skylla på det, när jag nu har så svårt att känna igen folk. Ibland missar jag dom jag borde känna och andra gång ser jag såna som omöjligt kan vara här. Sedan jag fick veta att en kvinna i bekantskapskretsen inte lever längre, har jag sett henne på stan tre gånger. Min bror mötte jag när han var ute och joggade på en cykelbana här i Nybro. Han bor i Hälsingland, så jag utgår från att jag såg fel. Ansiktsblindhet antar jag att jag har lidit av hela livet. Andra lättare handikapp kommer med stigande ålder. Utanför mitt hus finns ett staket mot Norra vägen. Jag har sett folk som både lyfter sina cyklar över det och hoppar över själva. Dom första åren jag bodde här hände det att jag blev avsläppt utanför, när jag hade fått skjuts till någon danstillställning. Jag fick använda mig av elskåpet som står intill staketet. Där kunde jag hålla mig i pinnen som sitter fast i skåpet, sätta upp foten på detsamma, dra mig upp och hoppa över. Det är tjugofem år sedan jag slutade dansa, så numera misstänker jag att den manövern skulle stöta på patrull av flera anledningar. Jag lär inte ens få upp foten så högt, och även om det lyckades skulle jag knappast orka dra mig upp.