I min egen lilla skyddade vrå av världen är ännu så länge min tapphänthet ett av dom större problemen. Senast var det en sprayflaska som gick i golvet från hyfsat hög höjd. Den var nästan full och landade så illa att hela spraymunstycket böjde sig. Den fungerade konstigt nog ändå, men lite avig kändes den att använda. När en annan flaska blev tom funderade jag på att flytta över innehållet till den alternativt bara ta munstycket från den flaskan. Jag insåg ganska snart att dom inte var likadana. För att konstatera det och eventuellt kunna hälla över innehållet från den, blev jag tvungen att försöka räta upp det snedställda munstycket. Det gick över förväntan. Det var själva plasten som hade knycklats ihop, fast det var hårdplast. Plötsligt såg flaskan ut som den skulle igen, om än lite tilltufsad. Den står i alla fall rakt upp, och känns som före olyckan att använda. Så fumlig som jag är får jag vara glad så länge jag inte tappar någonting mera dyrbart eller svårersättligt. Jag vågar knappt hålla kameran eller mobiltelefonen över något räcke. Att tappa någotdera från balkongen eller ner i någon typ av vattensamling vore inte så lyckat. Nyckelknippan vågar jag inte plocka fram förrän jag har stigit ur hissen. Att tappa den i springan mellan hisstrumman och väggen skulle ställa till en hel del problem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar