Lika men ändå olika.

 Dom flesta av särbons foton blir bättre och av högre kvalitet än mina, men det finns vissa motiv som han verkligen slår mig med hästlängder på. Flygplan till exempel. Vi har visserligen konstaterat att zoomen på min kamera går lika nära som hans, men lika bra bilder blir det inte. På dom som är tagna med hans kan man förstora korten och komma så nära så man kan läsa texten på flygplanet. Samma sak med fåglar. Mannen i mitt liv kommer så tätt inpå dom att man nästan tycker sig se vad duvan tänker. Fotograferar han månen kan man se varenda krater på bilden. Vi bor precis intill järnvägen, och ett av våra favoritmotiv är tågen som passerar. Jag ställer in min kamera på att ta en hel serie med bilder, för att hinna ta några alls. Särbon hinner både växla avstånd och vända sig om och ta fler kort när tåget avlägsnar sig. Jag är djupt fascinerad av dom där korten, eftersom han kommer så nära och alla detaljer syns så väl. En del av dom använder jag som bakgrundsbilder i datorn. Där blev jag lite förbryllad, när ett lok såg helt obemannat ut. Förklaringen var att både Krösatågen och Öresundstågen ser likadana ut framifrån och bakifrån. På en stillbild är det därför inte lätt att se om tåget är på väg emot eller ifrån en.