Idag är det exakt fyrtio år sedan jag sålde min allra första bil. Jag hade köpt den redan innan jag tog körkort och med facit i hand var den lite av ett felköp. Det var en sportmodell av Opel Ascona, vilket framför allt innebar att skatt och försäkring var onödigt dyra. Förmodligen drog den extra mycket bensin också. Tyvärr har jag ingen stillbild på den att lägga upp här. Det enda jag har kvar är en snutt på en smalfilm. Bilen var lackad i två olika färger. Övre halvan var gul och den nedre grön. Det var definitivt ingen bil man kunde smyga med. Alla visste exakt var man hade varit, eftersom det bara fanns en som såg ut så. Min nästa bil blev en något mera blygsam Toyota Corolla.
Det är bara femton år sedan jag såg Maud första gången. Jag skriver bara, eftersom jag tror att hon bodde i grannhuset innan jag flyttade hit i början av nittiotalet. Anledningen till att jag fick ögonen på henne till slut var hennes hårvård. Hon kom ut på balkongen och kikade så att ingen stod precis nedanför den. Så borstade hon håret där ute och slapp alla hårstrån som åtminstone jag dräller omkring mig inomhus. Första gången jag pratade med henne blev jag orolig att hon kanske var dement, men hon visade sig snart vara både skärpt och rolig. Jag har inte träffat henne sedan hon lämnade lägenheten här ute och flyttade till ett äldreboende. Om ett par veckor fyller hon nittiosex. Kortet på mig är taget när jag var tjugo och fortfarande fixade håret i hallen. Numera håller jag till i badrummet med allt sånt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar