Gårdagens upplägg visade sig vara att en läkarstudent gjorde själva ultraljudet på mitt hjärta. Det var en mycket trevlig ung man, som småpratade hela tiden. Han hävdade att jag var lättfotograferad och att bilderna blev bra. Lite orolig blev jag när han pratade om förkalkningar och tänkte att det kanske var dom jag borde äta statiner mot. Nu fick jag förklarat för mig att det här var åldersförändringar som var oundvikliga, om jag fattade rätt. Blåsljudet trodde han kom sig av att klaffarna inte slöt riktigt tätt. Det gör dom inte hos mannen i mitt liv heller och till honom hade läkaren sagt att det var väldigt vanligt. Efter undersökningen raggade den blivande läkaren upp en färdigutbildad dito, som fick ta sig en titt på bilderna. Båda kom fram till att det bör kollas upp igen om ett par år eller så, för att se så det inte blir värre. Jag har en telefontid om en vecka med den läkare som bokade in ultraljudet, så då kanske jag får veta mer. Om han nu får tag i mig. Han ska ringa någon gång under dagen och det är en dag då jag ska till vårdcentralen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar