måndag 4 april 2022

Blogg 4/4 2022.

 Min själs älskade och jag har ungefär lika dåligt minne när det gäller stort och smått i vardagen. Därför har det länge förundrat mig hur hans hjärna, nästan likt hårddisken på en dator, är full av allehanda gatuadresser, telefonnummer och till och med personnummer från anno dazumal. Sån var då inte jag, tänkte jag, tills jag insåg hur många av telefonnumren från min barndom som fortfarande satt kvar. Vi hade 32132 till mitt barndomshem, 32179 till pappas sjöbod och slog man 32005 kom man till mina farföräldrar. När jag flyttade hemifrån fick jag 17494 i Kalmar. Eller valde då. Jag fick välja bland nummer som ingen hade just då och tog ett som var enkelt för mig att lära mig. Det kom sig i sin tur av att en bekants Mercedes hade nummer GJT494. I det läget kan man fundera på vilket som är märkligast att jag minns; bilnumret eller telefonnumret. Alltihop är ändå mer än fyrtio år sedan. Så länge jag hade fast telefon här i Nybro var numret 15853. Nu är det sedan länge mobiltelefoner som gäller. Problemet med dom är att man bara sveper över namnet på den man vill ha kontakt med för att ringa. Det innebär att jag inte ens kan särbons nummer, fast jag i princip ringer honom varje dag. Mitt eget kan jag faktiskt, men det beror mest på att min bror valde ett extremt enkelt nummer, när han köpte min första mobiltelefon till min fyrtioårsdag för mer än tjugo år sedan.

2 kommentarer:

  1. Ja, sifferminne och ansiktsminnet fungerar fortfarande, men med kortminnet är det desto sämre! Utom när vi spelar kort förstås; för då "lägger vi ju alla korten på bordet"!

    SvaraRadera