När min morgontidning hade en artikel om en man som hette Leopold Nusko kändes namnet vagt bekant för mig. Personen som dök upp i mitt medvetande basade för köket på Nordchoklad i Kalmar, när jag jobbade där. Till skillnad från den stora fabriken som jag har varit anställd på här i Nybro, hade dom där en riktig matsal med frukost och lunch. Vi från produktionen blev utlånade dit ibland när köket behövde hjälp. Mannen i reportaget hade visserligen varit kökschef på Domusrestaurangen, men eftersom båda verksamheterna ingick i kooperativa förbundet, gick jag ändå in och läste artikeln. Mycket riktigt hade han tillbringat dom sista yrkesverksamma åren av sitt liv på Nordchoklad. Nu fyller han nittio till sommaren, men verkar vara i bättre form än jag, som är betydligt yngre. Han gympar två dagar i veckan och simmar en dag. Det har han gjort i femtio år. Jag kunde inte ha svarat på vad han hette, om någon hade frågat. Uppenbarligen kallade vi honom vid efternamn och det hängde kvar någonstans i mitt undermedvetna. Det enda jag egentligen minns tydligt om Nusko från åttiotalet, var att han skadade sig en gång när han skulle köra ut sin bil ur garaget. Bilen kom i rullning och han blev klämd mellan den och husväggen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar