Blogg 20/5 2022.

 I huset på bilden växte jag upp. Om jag inte minns alldeles galet, delade jag och mina bröder rummet bakom fönstret längst till höger till en början. Från den norra gaveln fanns en nerfart till garaget, som låg i källaren. När det började kännas trångbott byggde man två rum där nere istället och garaget som syns intill huset på bilden. Det var ganska torrt på den där tomten annars, men där garagenedfarten låg kvar under jorden och hejdade vattnet från att rinna undan var det alltid grönt och frodigt. Mina bröder fick varsitt rum i källaren och när den förste flyttade hemifrån tog jag över det ena. När jag var mindre var jag av någon anledning oproportionerligt rädd för bilar. Kom det en bil på vägen utanför, klättrade jag upp på brunnen, som syns framför huset. Det växte tallar på tomten, så om man gick barfota på sommaren gjorde man det väldigt försiktigt. Tallkottar är verkligen inte sköna att kliva på. Så småningom lät mamma ta ner dom och anlade något som mera liknade en trädgård. När hon gick bort tog mossan över. Även om jag antar att det inte riktigt var meningen, så minns jag än idag känslan av att sjunka ner med bara fötter till anklarna i den mjuka mossan.