Jag lärde mig skriva innan jag började skolan, vilket var på gott och ont. Det blev lätt lite långtråkigt, när det skulle tragglas med sånt som jag redan kunde. När jag var sex år skaffade jag min första brevvän. Då var problemet att dom flesta barnen sökte kompisar från sju år och uppåt. Tydligen lyckades jag övertyga några av dom i alla fall, för jag har bilder sparade på några av mina första brevvänner. Jag sysslade med brevskrivning i nästan femtio år, innan jag en dag insåg att jag gjorde det mest av gammal vana. När det inte var roligt längre fanns det förstås ingen anledning att fortsätta. Som mest tror jag att jag hade åttio brevvänner eller något liknande. För åtta år sedan hade jag bara en handfull kvar. Alla utom en hade jag kontakt med på Facebook. Jag kunde både meddela mitt beslut och fortsätta följa deras liv och leverne där. Skrivandet får jag utlopp för i min blogg, där mer än en i taget kan läsa det jag skriver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar