Något som jag tycker har blivit sämre sedan vi fick nya ytterdörrar är att det numera går att ta sig in med huvudnyckel igen. Det var så när jag flyttade hit och jag glömmer aldrig den gången någon klev på utan mitt medgivande. På dörrarna vi har haft dom senaste trettio åren har man varit tvungen att sätta vredet i ett speciellt säkerhetsläge, för att någon skulle ta sig in. Gjorde man inte det visste man att man fick vara ifred. Dom senaste tre gångerna har jag i alla fall haft tur med hur och när vaktmästaren har dykt upp. När han skulle byta duschblandaren hade jag gjort mig i ordning för att åka till lasarettet i extra god tid. Att gå på toaletten hade inte känts så aktuellt medan han stod där inne och skruvade, men nu var jag redan klar när han kom. När han ringde att han var på väg hit för att hjälpa mig med lyset i badrummet, hade jag precis satt på ljudet på telefonen efter att ha besökt vårdcentralen. Senaste besöket var i måndags för att besiktiga dom nämnda dörrarna en extra gång. Jag skulle iväg på behandling på sjukhuset, men han dök upp redan vid åtta på morgonen. Annars hade jag omöjligt kunnat veta om han redan hade varit här, eller jag måste fortsätta vänta på honom när jag kom hem igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar